22 februari 2017

The Little Book of Common Sense Investing (boktips)

Har du låtit din personliga bankman/bankkvinna välja fonder åt dig? Då kanske du är en av många som betalar dyrt för ett sämre resultat. Aktiva fonder riskerar att gå fram som en skogsbrand i sparandet om de får hållas. John C. Bogles The Little Book of Common Sense Investing från 2007 kan vara just den moteld mot bankernas säljare som du behöver.

Som titeln antyder är det här en liten bok. Den har ett behändigt format, korta kapitel och handlar om indexfonder. Man läser den på en eftermiddag. Men dessa timmar kan bokstavligt talat vara väl investerad tid. Här följer en liten genomgång av bokens 18 kapitel, där jag lyfter fram några saker jag fastnade för under läsningen.

“Introduction”

Bogle (Vanguards grundare) börjar med att i enkla termer beskriva vad en klassisk indexfond är. Han liknar den vid en korg med ägg. Korgen är portföljen och äggen alla aktierna i marknaden (eller sektorn). En indexfond väljer inte ut några enskilda aktier utan köper istället samtliga i den valda marknaden. Risken som är förknippad med att bara äga några få enskilda bolags aktier försvinner därigenom. Det blir också mycket billigare än att äga aktiva fonder. Indexfonden kan skötas kostnadseffektivt av datorer med ett minimum av mänskligt arbete.

Bogle förklarar med räkneexempel vad ränta-på-ränta har inneburit för passiva investerare som ägt ”corporate America”, dvs hela USA:s aktiemarknad, under decennier. Det är en imponerande värdeutveckling. “Investing in equities is a winner’s game.”

De matematiska lagarna som styr aktiemarknaden kallar Bogle ”the relentless rules of humble arithmetic”. Som investerare får vi allihop som grupp börsens avkastning. Som grupp är vi genomsnittliga – det någon vinner, förlorar en annan – med nödvändighet. Det är därigenom ett nollsummespel. Men detta gäller före avdrag för kostnader. "After the deduction of the costs of investing, beating the stock market is a loser’s game.”

Bogle skriver att de flesta som handlar med enskilda aktier tror att de kan undvika fallgroparna på aktiemarknaden med hjälp av aktsamhet, noggrann undersökning och djupgående analyser av bolagen och därigenom få ett överlägset resultat. De handlar inte sällan mycket ivrigt för att ligga ett steg före i spelet. Men verkligheten är att ju mer man köper och säljer desto sämre blir resultatet. Den som handlar minimalt har åtminstone en hygglig chans att få resultat, men den som ägnar sig åt dagshandel (”daytrader”) är i princip dömd att misslyckas.

Investerare som tror att han eller hon kan välja ut aktiva fonder som är överlägsna andra fonder har även de en uppblåst bild av sin egen allvetenhet, enligt Bogle.

Däremot har de som väljer att passivt investera i index fantastiskt mycket bättre odds att lyckas.

”Index funds make up for their short-term lack of excitement by their truly exciting long-term productivity.” Bogle

Kapitel 1: “A Parable”

I detta kapitel återberättar författaren sin version av liknelsen om familjen Gotrocks och de ”hjälpare” som familjen anlitar för att få ”kloka” investeringsråd av, men som i själva verket gör att avkastningen blir sämre och sämre för varje affär. Ju fler transaktioner ”hjälparna” gjorde med familjens pengar, desto sämre blev utfallet. Med Warren Buffetts ord ”For investors as a whole, returns decrease as motion increases.”

Bogle skriver att det gäller att minska alla kostnader för investering till ett absolut minimum. Det är vad det sunda förnuftet säger oss, och det är vad passiva indexinvesteringar handlar om.

I varje kapitel av boken har Bogle ett avsnitt under rubriken ”Don’t Take My Word for It” där akademiker eller investerare prisar indexinvesteringens fördelar. I första kapitlet citeras Jack R. Meyer, som framgångsrikt förvaltade Harvard University Endowment Fund (från 8 till 27 miljarder dollar):

”The investment business is a giant scam. Most people think they can find managers who can outperform, but most people are wrong. [...Investors] should simply have index funds to keep their fees low and their taxes down. No doubt about it.”

Kapitel 2: “Rational Exuberance”

I den andra kapitlet överför Bogle lärdomarna från Gotrocks-liknelsen till aktier. Långsiktigt finns det ett mycket nära samband mellan avkastningen på aktier och bolagens framgång ute i verkligheten. Kortsiktigt däremot är det investerarkollektivets rädsla eller eufori som styr. Bogle karaktäriserar aktiemarknadens svängningar som en enda gigantisk störning (distraction). Investerare borde istället för att fokusera på förväntningarna kring stigande eller fallande kurser, som är spekulation, inrikta sig på att strunta i detta kortsiktiga brus och se vad som är verkligt viktigt: den gradvist ackumulerade, långsiktiga avkastningen från företagens produktion.

”In the short run the stock market is a voting machine... (but) in the long run it is a weighing machine.” Warren Buffett

Kapitel 3: “Cast Your Lot with Business.”

Här tar Bogle fram den berömda principen med Occams rakkniv. Kapitlet skulle kunna sammanfattas med orden krångla inte till saker i onödan. Köp en aktieportfölj som äger andelar i vartenda företag och behåll den för alltid. Med detta enkla koncept får man garanterat ett bättre resultat än de flesta andra investerare, vilka (som grupp betraktat) är närmast garanterade att hamna på efterkälken.

Bogle jämför det amerikanska S&P 500-indexet med aktiva storbolagsfonders resultat och finner att S&P 500 har utklassat den genomsnittliga fonden under 26 av de senaste 35 åren.

Om man dessutom tar hänsyn till alla fonder som under åren lagts ner eller slagits ihop med andra fonder, blir resultatet ännu mer till indexets fördel (survivor-biased data).

Kapitel 4: “How Most Investors Turn a Winner’s Game into a Loser’s Game”

I detta avsnitt ger författaren sitt svar på varför det i längden är så svårt att slå index. Aktiemarknaden är ett nollsummespel, där varje aktie som går bättre motsvaras av en annan aktie som går sämre. Lägger man samman alla aktiers resultat motsvarar det avkastningen för index. Investerare får däremot inte hela denna avkastning, eftersom kostnader tillkommer. Om index avkastar 8% men du betalar 2,5% i fondavgifter (dolda eller synliga) blir ditt resultat bara 5,5% osv.

Tiden är din vän när det gäller avkastning och ränta-på-ränta, men tiden är din fiende när det gäller kostnader. Avgifter och kostnader är skillnad mellan framgångsrik investering och misslyckad investering.

I slutet av kapitlet citeras Peter Lynch, legendarisk förvaltare för Fidelity Magellan Fund mellan 1977–1990, som till Barron’s uttalade sig och hävdade att professionella förvaltares resultat blivit allt sämre jämfört med index och att

”The public would be better off in an index fund.” Peter Lynch

Kapitel 5: “The Grand Illusion”

Förutom att aktivt förvaltade fonder som grupp underpresterar index, kommer många av dess investerare inte ens att nå upp till fondernas resultat, eftersom de tenderar att köpa dem när de gått bra en tid och sälja när de gått dåligt. Alltså, inte nog med att de väljer sämre (dyrare) fonder, de hoppar också in och ut ur dem vid fel tillfällen och skruvar ner avkastningen ytterligare, med förödande långsiktigt resultat.

Nyckeln till framgång enligt Bogle är istället att hålla sig till billiga indexfonder, köpa och behålla dem och sen inte göra någonting när marknaden fluktuerar upp och ner. ”Just stay the course”.

”The greatest Enemies of the Equity investor are Expenses and Emotions”. Warren Buffett

Kapitel 6: “Taxes Are Costs, Too”

Kapitel sex handlar om hur skatter på transaktionsvinster ytterligare bidrar till att aktivt förvaltade fonder släpar efter index.

Kapitel 7: “When the Good Times No Longer Roll”

Vad händer under längre perioder när den nominella avkastningen från aktiemarknaden är lägre — eller kanske till och med mycket låg? Det finns mycket som tyder på att vi kanske inte kommer att se så hög vinst framöver. Då blir det ännu viktigare att fokusera på riktigt låga förvaltningskostnader, annars äter de upp en alltför stor del.

Kapitel 8: “Selecting Long-Term Winners”

”If your fund doesn’t last for the long term, how can you invest for the long term?”

Att välja vinnarfonder är svårt, svårare än det verkar. Det är såklart lätt att i efterhand titta i backspegeln och hitta fonder som varit framgångsrika, men finns det något som tyder på att de vinnarna kommer fortsätta att vinna?

Bogle visar ett exempel i boken (Exhibit 8.1). Av 355 aktiefonder på marknaden i USA mellan år 1970 och 2005 hade hela 223 fonder avslutat sin verksamhet (Non-Survivors). Nästan två tredjedelar – borta! Av de återstående 132 fonderna presterade 60 st ett sämre resultat än marknaden (S&P 500), 48 st i nivå med marknaden och 24 st överpresterade.

Efter att ha plöjt vidare i siffrorna (där han visar att flera av de bästa fondernas resultat hade åstadkommits väldigt många år tidigare då de var mindre till storleken) konstaterar han att bara tre aktivt förvaltade aktiefonder mellan åren 1970–2005 (3 av 355, dvs futtiga 0,8 procent) både hade överlevt och uthålligt slagit index. Bogle frågar sig: — Vad är oddsen för att dessa tre ska kunna fortsätta slå index under de kommande 35 åren?

Kapitel 9: “Yesterday’s Winners, Tomorrow’s Losers”

Om det (enligt kapitel 8) är närmast hopplöst att på förhand välja fonder som över lång tid slår index, hur är det då kort sikt?

Väldigt många investerare förlitar sig på Morningstars rankingsystem med stjärnmarkerade fonder. Det är ett stort inflöde till fonder med flest antal stjärnor. Men hur framgångsrik blir man då om man konsekvent väljer topplistade fonder med 4 eller 5 stjärnor och byter om de tappar stjärnglansen?

Inte särskilt framgångsrik enligt statistiken! Bogle visar hur han tog 20 st topp-presterande aktiefonder varje år mellan 1982 och 1992 (ur en lista på 681 fonder) och sedan jämförde dem med resultatet påföljande år. Dvs hur gick det för de 20 vinnarna året därpå? I genomsnitt halkade 1:orna ner till plats 284 nästa år(!). Den högsta placeringen år två var på plats 100.

Bogle upprepade senare testet mellan år 1995—2006, med mycket snarlikt och inte särskilt smickrande resultat. Han konstaterar att stjärnorna på fondhimlen oftast är mer som kometer – de flammar upp och lyser intensivt en kort tid, sen brinner de upp och faller långsamt till jorden som aska.

Jason Zweig citeras vid kapitlets slut:

”Buying funds based purely on their past performance is one of the stupidest things an investor can do.”

Kapitel 10: “Seeking Advice to Select Funds?”

Kapitel 8 lade fram bevis på hur vanskligt det är att välja aktiva fonder som blir långsiktiga vinnare och kapitel 9 visade att det inte heller går att förlita sig på fonder som kortsiktigt haft god avkastning. Bör man då lägga tid och pengar på att hitta finansiella rådgivare som hjälper att hitta rätt i fonddjungeln?

Bogles bok säger tydligt ”nej” till betalda rådgivare som väljer ut fonder, eftersom rådgivarna vanligen presterar mycket sämre än index och deras avgifter blir en ytterligare kostnad för investeraren.

Bogle tar upp flera olika exempel på mätningar, bland annat från New York Times. Tidningen startade en tävling 1993 som var tänkt att pågå i 20 år. Fem välrenommerade finansiella rådgivare tillfrågades om hur de skulle investera $50,000 i fonder för någon som hade en 20-årig investeringshorisont. Varje kvartal redovisades rådgivarnas resultat i förhållande till index (S&P 500) och vilka förändringar de gjorde i sina respektive portföljer. I juni 2000 hade rådgivarnas fiktiva portföljer i genomsnitt fått en vinst på $88,500 (den hösta $105,100 och den lägst $61,800). Tidningen skrev att ingen av förvaltarna hade kunnat matcha S&P 500, men angav inte (av okänd anledning) hur stor skillnaden var. Bogle upplyste då The New York Times om att resultatet för S&P 500 var $138,750. Dvs, den genomsnittliga rådgivarens portfölj låg ca 40 procent efter index. Tidningen avbröt fondtävlingen i mitten av 2000 utan att förklara varför. Kanske blev det alltför pinsamt för förvaltarna eller så kanske det blev ointressant och tråkigt för läsarna att kvartal efter kvartal se avståndet öka mellan de förvaltarnas resultat och indexets.

Istället för att betala en rådgivare för att underprestera index är det bättre för investeraren att själv ta ansvar för sina pengar och stoppa in dem i billiga indexfonder, konstaterar Bogle.

Om man trots detta ändå verkligen vill ha en rådgivare så måste man vara ytterst noggrann med att välja ut en god sådan. En rådgivare som står ”på samma sida” som investeraren, som kan hjälpa investeraren att hålla kursen i stormiga vatten, som har en avkastningsbaserad avgift, som inte främst sätter sina egna ekonomiska intressen före investerarens och som i första hand rekommenderar indexfonder. — Hur många såna rådgivare finns det?

Kapitel 11: “Focus on the Lowest-Cost Funds”

Hur gör man då för att själv välja ut en fond? Det finns ju ett enormt urval att ta ställning till.

Bogle menar att vi djupt inom oss förstår att fondernas resultat varierar. Ibland går det bättre, ibland sämre; det säger det sunda förnuftet. Men kostnaderna består. Priset för att äga fonderna är en faktor som är konstant, för alltid. Och kostnader äter stadigt upp en stor del av vinsten från fonderna.

Ett effektivt sätt att välja fonder är därför att börja med att utesluta dem med höga avgifter. Bogle visar ett exempel från 1995—2005, där aktivt förvaltade fonder ordnades i fyra grupper efter avgiftens storlek. Avkastningen före avgifter var ganska likartad, men nettoresultatet och det sammantagna, ackumulerade resultatet var entydigt: grupperna fonder med de lägsta avgifterna slog grupperna med högre avgifter genomgående. Sett över ett decennium hade värdet på lägstapris-fonderna mer än tredubblats, medan de dyraste fonderna knappt dubblerats. Alltså, kostnaderna spelar stor roll.

“Gunning for average is your best shot at finishing above average.” Tyler Mathisen, editor of Money Magazine.

Men om man då förstår vikten av att hålla kostnaderna nere, varför då begränsa sig till aktiva fonder? De klassiska indexfonderna har ju de lägsta kostnaderna av alla!

Kapitel 12: “Profit from the Majesty of Simplicity”

Vägen som leder till framgång inom investering har skarpa, farliga kurvor och stora hål, skriver Bogle. Glöm inte att de är de enkla matematiska reglerna som kan hjälpa dig att hålla dig kvar på vägen och undvika groparna. Att leta efter vinnande fonder är lika svårt som att hitta nålen i höstacken. Gör istället ditt bästa för att maximera diversifieringen och minimera utgifterna när du investerar dina pengar. Lita på ditt eget omdöme och välj breda, billiga indexfonder som täcker hela aktiemarknaden. Håll koll på hur tolerant du är för risk, bestäm hur hur stor del du vill lägga i aktier. Och sen, håll kursen.

I kapitlet avhandlar författaren också riskerna med att vissa indexfonder tar ut för höga avgifter. Indexfonden ska vara din kassako, inte förvaltarens kassako. Han varnar också för att försöka jaga efter nischfonder som väljer ut särskilda sektorer istället för hela marknaden (the ”search to find the Holy Grail of extra returns in the short run”).

Den ultimata strategin är att undvika komplexitet, lita på enkelhet, hålla kostnaderna nere och låta aritmetiken jobba på, obevekligt.

Kapitel 13: “Bond Funds and Money Market Funds”

I detta avsnitt ges många exempel på att samma principer som gäller för aktiemarknaden också gäller för obligations- och penningmarknaden. Räntan styr avkastningen. Matematiken är den samma. Kostnaderna är ännu mer betydelsefulla. Så välj billiga indexfonder även här.

Kapitel 14: “Index Funds That Promise to Beat the Market”

I takt med att allt fler insett att priset är skillnaden har indexinvestering snabbt ökat i populäritet. Prispressen som följt är såklart goda nyheter för investeraren men dåliga för förvaltaren.

För att kunna tjäna mer pengar har då ett nytt fenomen uppstått, där finansiella entreprenörer skapar egna nya index med tillhörande aktiva strategier som uppges kunna prestera bättre än det totala indexet. De nya fonderna använder sig ofta av historiska data för att försöka förutsäga framtiden. Men det är en strategi som många gånger visat sig inte fungera, skriver Bogle.

Istället för att som den klassiska indexfonden använda kapitalviktat index (dvs ett aktieindex där bolagen viktas i förhållande till börsvärde) väljer de utifrån andra kriterier som tex kassaflöde, vinst eller utdelning. Förvaltarna kan exempelvis hävda att de, genom att göra fundamentala analyser, kan undvika de sämre bolagen och hitta vinnande sektorer i marknaden. Man paketerar det hela på ett sätt som får det att likna indexinvestering men det är i själva verket fråga om aktiv förvaltning. Detta framställs ofta som ett paradigmskifte för indexinvestering och investerare välkomnas att ta del av den nya finansiella revolutionen. Om någon frågar om de högre avgifterna så motiveras de med att fonderna tillhör den nya och smartare indexgenerationen.

Som väntat förhåller sig Bogle skeptisk till denna nya trend. Mängder av investeringskoncept har kommit och gått genom åren och han påminner om vad den preussiske generalen och strategen Carl von Clausewitz yttrade:

”The greatest enemy of a good plan is the dream of a perfect plan. Stick to the good plan.”

Kapitel 15: “The Exchange Traded Fund”

Börshandlade fonder, eller ETF:er, är en variant av traditionella fonder och kan vara ett bra alternativ för investerare förutsatt att de väljer index-ETF:er som har mycket låga avgifter och som täcker hela marknaden. Och sen inte minst, att man behåller dem långsiktigt.

Eftersom de handlas direkt över börsen och kan köpas och säljas lika snabbt som aktier finns en inneboende risk med ETF:er, nämligen att investeraren lockas till ett kortsiktigt perspektiv och tror sig kunna förutse marknadens svängningar. Denna risk måste man vara medveten om, skriver Bogle ("Handle with Care"). Han är inte överdrivet förtjust i ETF:er. Men rätt skötta kan de över tid få resultat motsvarande de traditionella indexfonderna.

Kapitel 16: “What Would Benjamin Graham Have Thought about Indexing?”

Ben Graham, värdeinvesteringens fader och författare till standardverket ”The Intelligent Investor” och Warren Buffett, hans främste lärjunge, citeras flitigt i detta kapitel. Buffett rekommenderar indexinvestering som den överlägsna investeringsformen för de flesta. Graham yttrade det inte lika entydigt men Buffett hävdade år 2006 att också Graham själv anslutit sig till den ståndpunkten ”many years ago".

Kapitel 17: “The Relentless Rules of Humble Arithmetic”

Bogle sammanfattar boken i detta kapitel och lutar sig på ett stort antal framstående investerare, inflytelserika akademiker och journalister som alla har det gemensamt att de stödjer tankarna kring indexinvesteringens förtjänster: Warren Buffett, Charlie Munger, Benjamin Graham, Paul Samuelson, William Sharpe, Daniel Kahneman, Burton Malkiel, David Swensen, Jack Meyer, Andrew Lo, Peter Lynch, Jon Fossel, Ted Aronson, Cliff Asnes, Charles Schwab, Mark Hulbert, Tyler Mathiesen, Jason Zweig, Jonathan Clements och Holman Jenkins.

Än viktigare än vad dessa (män) säger, poängterar Bogle, är att hundratals förvaltare av enorma privata och statliga pensionsfonder samt miljontals enskilda investerare satt in 5 triljoner dollar (2007) i indexfonder. Siffrorna talar för sig.

Kapitel 18: “What Should I Do Now?“

Bogle avslutar med att framhålla att han är övertygad om att en enkel indexdriven strategi passar majoriteten av sparare. Antalet sämre strategier är åtminstone oändligt många fler. Men han är samtidigt övertygad om att endast ett fåtal i själva verket kommer att använda indexfonder för hela sitt sparande. Vi är alltför villiga att låta oss påverkas av spänningen, bruset och vår egen självsäkerhet.

”We have far too much much self-confidence. We crave excitement. We succumb to the distraction that is the stock market. We fail to understand the arithmetic of investing, and the arithmetic of mutual funds.” Bogle

Om man inte klarar av att hålla sig helt från investeringar i enskilda aktier eller aktiva fonder anser han att man kan tillåta sig att göra detta, men endast med en liten del av det totala kapitalet. På marginalen. Inte en penny mer än fem procent av tillgångarna. Det kan bli ditt Funny Money account. Resten bör bestå av minst 50% indexfonder, upp till 100%. Det är ditt Serious Money account. Lek inte bort det!

Bogle nämner också lite grann om allokeringen (fördelningen) av kapitalet. Det finns inga benhårda regler här, skriver han, men nämner den tumregel han själv brukar förorda: Ha räntebärande papper i förhållande till din egen ålder. Är du 20 år tar du 20% och är du 70 år tar du 70%, och så vidare. Eller kanske till och med din ålder minus tio procent. (Han noterar att många experter tycker denna tumregel är alltför konservativ, men Bogle erkänner att han är konservativ.)

Boken kan sammanfattas i några huvudpunkter:

  • Ha större delen av kapitalet i aktiebärande papper. Räntebärande har en plats i portföljen, men inledningsvis bara med en mindre procentandel, som kan ökas när pensionen närmar sig.
  • Investera (mycket) långsiktigt. Låt räntan-på-räntan få verka, ”the wonderful magic of compounding returns”.
  • Investera i breda indexfonder (med de lägsta avgifterna). Och undvik ”the powerful tyranny of compounding costs”.

Den här boken ligger nära min egen bild av vad ett enkelt och passivt sparande kan vara. Jag rekommenderar boken till alla dem som känner att de behöver få indexinvestering förklarat på ett enkelt sätt.

Länkar för vidare läsning

The Little Book of Common Sense Investing. The Only Way to Guarantee Your Fair Share of Stock Market Returns av John C. Bogle. Förlag: John Wiley & Sons, Inc. (2007). Finns på till exempel Adlibris.

Warren Buffetts berättelse om familjen Gotrocks i Berkshire Hathaway 2005 letter to shareholders, “How to Minimize Investment Returns”, (sidan 18).

John Bogles egna webbplats

Bogle on Asset Allocation and Market Collapse (2014)

I detta videoklipp (del av en längre intervju) talar ”Jack” om allokering, krascher och indexering. Mot slutet av klippet nämner han sin bok The Little Book of Common Sense Investing, Warren Buffett och Benjamin Graham.

16 kommentarer:

  1. Pricksäker recention av en bra bok, det var en fröjd att läsa detta inlägget! Men samtidigt blev jag lite skraj, mina funny-money i procent räknat är betydligt högre än 5%.
    Jag får kanske bromsa ner mina aktieköp i förhållande till vad jag satsar i mina indexfonder :-)

    Med tanke på bokens titel så kom jag att tänka på ett talessätt som tillskrivs Voltaire: Vanligt sunt förnuft är inte så vanligt. (Common sense is not so common)

    Fortsätt din blogg i samma fina anda!
    Mvh // Procentpanik

    SvaraRadera
  2. Det gläder mig att du gillade bokrecensionen! Jag ligger själv rätt tungt i aktier, men allt nysparande och alla aktieutdelningar går rakt in i indexfonderna så deras andel växer stadigt. Troligen kommer jag även att sälja av en del aktier för att snabba på processen.

    Tack för din kommentar!

    SvaraRadera
  3. Ett matnyttigt inlägg! Tack för det. Till exempel det här med survivorship bias borde vara allmänt känt tycker man, men jag ser trots det exempel på undersökningar som inte tar hänsyn till detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren. Nej, man hör inte mycket om survivorship bias.

      Och det är definitivt inget fondbolagen lyfter fram... När en fond gått dåligt en tid byter de kanske namn på den, slår ihop med en annan fond eller (som verkar vara fallet rätt ofta) helt enkelt lägger ner den i tysthet. Då behöver de inte skylta med ett försämrat track-record.

      Radera
  4. Stort Tack!

    En mycket bra genomgång.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
  5. Jag har också läst denna mycket läsvärda bok (men satsar ändå en hel del i aktier, men också i indexfonder). Det var en mycket bra sammanfattning du gjort som för mig påminde mig om många viktiga punkter.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren – roligt att du tyckte om sammanfattningen!
      Vänligen Sensim Steps

      Radera
  6. Ambitiöst och intressant inlägg. Jag har läst en del om Bogle, men aldrig hans böcker. Blir nog att jag plockar upp denna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha för kommentaren!

      Malkiels ”A Random Walk Down Wall Street” är en annan mycket läsvärd bok, i linje med Bogles.

      Radera
  7. Tack!

    Bra sammanfattning av en sund bok.

    Liknar i stort min investerar filosofi, men vara med i de stora globala långvariga börsrasen undviker jag, min kvarvarande investerar horisont är begränsad i tiden.

    //Stenkryparen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar alltså att du kan förutspå ett globalt börsras när det kommer? Samt avgöra när det tar slut också förmodar jag?

      Radera
    2. Jag uppfattar det som att Stenkryparen är en äldre herre eller dam. Tiden är kort och att hen inte vill vara aktieexponerad längre.

      Radera
    3. @Stenkryparen
      Kul att du gillade sammanfattningen! Mvh Sensim

      Radera
  8. Snyggt summerat Sensim!
    Jag har avvikit en hel del från indexvägen senaste tiden. Får försöka hitta tillbaka igen.

    Med vänlig hälsning

    J

    SvaraRadera